paatriciasveberg

ännu en kväll sitter jag här och försöker skriva hur jag känner, försöker få ut ord. Men det finns inga ord kvar, Det finns aldrig någonsin ord som kan beskriva denna saknaden och smärtan. Saker man har läst i tidningen, om folk som förlorat sina nära vänner som endast blev 17 år, man har tänkt hur deras föräldrar och alla vänner borde må. Jag trodde aldrig jag själv skulle behöva gå igenom det, Men nu står jag här. Nu är jag här. Här jag inte vet hur jag ska ta mig igenom det, Det tar stopp. Jag trodde aldrig någonsin man kunde gråta såhär mycket, Jag har aldrig gråtit så mycket som jag har gjort för dig. Jag saknar dig så det gör ont, Det gör ont i hela kroppen, Det gör ont i hela mig. Jag är förvirrad. jag undrar när jag kommer få se dig igen, jag undrar när jag kommer få höra din underbara röst igen, ditt underbara skratt, se ditt underbara leende, när jag kommer vakna upp från denna mardrömen. Detta är det värsta jag någonsin varit med om, det kommer vara något av det värsta jag kommer gå igenom om i hela mitt liv. Aldrig trodde jag att jag skulle förlora en av mina närmsta vänner när jag är 16 år gammal. Men jag måste ta mig igenom detta, men jag vet bara inte hur, för jag ser ingen utväg längre. Jag kommer aldrig gå vidare utan dig.För jag kommer aldrig sluta tänka på dig, jag kommer aldrig sluta tro att du ser och hör allting. En dag kommer jag lära mig att le och skratta för dig. På våra minnen och på den underbara tjejen du var. Inte idag, Inte imorgon, Inte inom en månad, Inte inom ett år, Jag vet inte när. men det är något jag måste göra. något av det som jag behövde mest här i världen, försvann från mig. Varför skulle detta hända just dig amanda? Alla våra minnen är så himla fina. Jag bär med mig dem vart jag än är, jag lovar dig. En dag ska jag göra dig stolt, Jag ska klara av detta. Jag ska gå vidare med ett leende på läpparna, för din skull. Jag tänker på din familj varje dag och undrar hur dem har det. Jag beundrar verkligen att dom är så starka! och det är dem vi ska tacka för att du blev världens underbaraste person.

Varje dag är en ständig kamp.
Den 12 September.....

Jag kommer ihåg alla våra minnen tillsammans. Jag bär med mig dem vart jag än går,
Det känns så fel att säga att "jag mår bra" eller något liknande, För säg mig..Hur kan man må bra när en av ens närmsta vänner inte längre finns? Men samtidigt så vet jag att jag måste gå vidare här i livet, Att jag har lovat mig själv och dig att leva för dig, göra det du älskade att göra. Festa, Umgås med dina vänner, Hjälpa folk här i livet, Att vara helt jävla galen och skita i vad folk tycker och säger. Du är en förebild för mig, Du var den personen som kunde komma helt ofixad, Du sket i vad folk tyckte om dig och du körde ditt eget race. Du var en sån jävla fin människa, både på utsidan och insidan. Jag har aldrig varit med om något värre i mitt liv, Den 12 september är den värsta dagen i mitt liv. Jag vet inte hur man tar sig igenom något sånthär, Men jag antar att jag klarar det tillsammans med mina underbara vänner och min fantastiska familj. Aldrig trodde jag att smärtan kunde bli såhär hög, Aldrig trodde jag att saknaden kunde bli såhär hög. Låtar som påminner om dig och mig, Jag kan sitta och lyssna på dem i flera timmar och bara gråta ut. Kommer du ihåg "Sanna vänner har man kvar när dem andra har gått"Ett långsamt farväl"Sexy bitch"?
Dagar då man vaknar upp och förstår att allt är verklighet, Att det inte är någon madröm. Men det är väl lika bra att försöka förstå att detta är sant. Att jag aldrig mer kommer få höra ditt underbara skratt, Din underbara röst, Se ditt underbara leende, Se dig så lycklig, Eller aldrig kommer jag glömma ditt stöd till mig. Fast bara att tänka tanken att du inte kommer tillbaka, gör så jävla ont. Det gör så jävla ont att du inte finns nere på jorden med oss längre, Men jag vet att även om du inte finns här, Så lämnar du aldrig oss. Du finns alltid med oss. Ännu idag ser jag dig komma springandes på Pia med det största leendet, Med din knorr på huvudet och osminkad. Du var så jävla söt! Ännu idag hör jag dig säga;"Du går väl inte iväg utan att ge mig en kram?" Eller, "Javisst". FAAAAAAAAAAAAAN, Varför skulle detta hända? Jag förstår inte det. Men himlen ville väl ha tillbaka sin fina ängel igen. Sov så gott och hoppas du har det bra!

Du log mot mig,
En sista gång
Du var så lugn
Som om du redan gett dig av.
Du såg på mig,
Att jag var rädd

Hur kan man nånsin' va' beredd?

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig,
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel,
För en stund

Du gav mig allt,
Ett hjärta kan
Du lever kvar i mig
Så länge livet ger mig tid

Känner mig så otroligt svag utan dig. Jag kämpar, Jag försöker vara stark tillsammans med alla andra vänner. Men det blir bara tuffare och tuffare. Jag finner inte längre ord för någonting. Jag vet att man aldrig slutar sakna, Man lär sig bara leva med saknaden. Varför skulle det hända dig? Just dig av alla människor? Den frågan ställer jag mig själv tusen gånger innan jag går och lägger mig, Men det finns inte något svar. Allt gick så snabbt. Allt kom som en chock. Vart jag än är så påminner det om dig. Sitter och kollar på videona på youtube, Sitter och kollar på bilder på dig och mig. På dig. Så vacker du var! Jag kan inte hålla tårarna inne. Detta blir bara jobbigare och jobbigare för varje dag som går. Jag tänker på dig hela tiden, Du finns där hela tiden. Kommer du ihåg allt vi har gjort tillsammans? Vi har så mycket minnen tillsammans. Jag fick spendera 10 år av mitt liv tillsammans med dig, och jag är evigt tacksam för den tiden. Du hann inte ens fylla 17 år, det är bara så sjukt. Du hade hela livet framför dig. Men jag vet hur otroligt mycket du saknade din farmor, och jag hoppas ni har det bra där uppe tillsammans! Så många som älskar dig, Så otroligt många som saknar dig. Kom tillbaka, Allt skulle bli mycket lättare och bättre igen då. Men jag antar att jag måste acceptera det som har hänt och försöka gå vidare. Leva livet för dig. Hur lätt är det egentligen att acceptera det när man har förlorat en av sina närmsta vänner? Förlorat en sån stor del av sitt liv?
Jag älskar dig....

Hoppas du har det bra där du är nu..
min älskade ängel

Natten mellan den 11 september och 12 september gick en väldigt nära vän till mig bort, En stor del av mig gick bort. Det var en tjej som blev 16 år gammal, inte ens hunnit fylla 17 år. Det var bara någon vecka innan hennes födelsedag, den hon längtade till och redan hade planerat. En tjej med världens största och finaste hjärta. En sån stark tjej, någon jag beundrade.
Även om hon mådde dåligt kom hon alltid med det största leendet. Vilken människa orkar göra det? Det var en helt vanlig fredag, du, jag och julia skulle träffas och försöka hitta fest eller bara hitta på något jävligt sjukt som vi alltid gjorde.
Jag försökte få tag på henne, men ingen svarade. Verken där hemma eller på hennes telefeon. Jag blev orolig, och Sabina ringde mig och berätta att jag var tvungen att komma. Cyklade i 100 för jag förstod att det vfar något som hade hänt, Jag kom dit och alla var ledsna och tysta. Sabina säger: Amanda har gått bort..
Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Förstod ingenting. Aldrig har någon så nära gått bort. Aldrig har jag mist en sån fin vän. Aldrig kunde jag ana att det skulle gå så snabbt eller att jag skulle förlora en av mina närmsta vänner i denna åldern, men det är nu efter detta jag förstår att man ska ta vara på varandra. Visa att man älskar varandra, bry sig om varandra. Livet kan ta slut när som.
Jag kommer ihåg alla amandas och mina minnen, dem är så otroliga och jag bär mig med dem vart jag än går. Allt jag gör, gör jag för dig. Jag vet att du är med mig hela tiden. Jag vet att du är med på festerna och dansar med mig, skrattar med mig, skriker och är galen! Det du älskade att göra. jag hoppas du har det bra nu, vart du än är.
Du som alltid kom med det största leendet, med det underbara skrattet. Vad hade du gjort för att förtjäna detta? Ingenting, Men gud ville ha tillbaka sin ängel igen. Sin finaste och dyrbaraste ängel.
Det finns inte ord, Jag finner inga ord längre. Jag har blivit så svag sen du gick bort, men det är kanske inte så konstigt när man förlorar en av sina bästa vänner. Men jag vet att jag kommer bli stark av detta i slutändan. Jag lever för dig nu Amanda.
Jag kommer ihåg när du och jag var på 18årsfesten för martin och rikard, jag kommer ihåg förfesten innan hos dig. Fyfan vad kul vi hade! När du och jag dansa på stolarna, till "Sexy Bitch", eller taxin på väg dit, Kommer du ihåg som vi dansa heeela kvällen? Så galna vi var! Vilka minnen vi har tillsammans, jag bär med mig dem vart jag än är. Det är inget jag glömmer bort, aldrig någonsin.
När vi åt chilliconcarne hemma hos dig, hoppa på din studsmatta efter det, malmöfestivalen, lindex, sommaren, våra video, våra favorit-låtar, alla våra idiotiska dagar, alla gånger vi träffades för att prata och trösta varandra.
Världens finaste ängel, jag kommer alltid att älska dig.