Den 12 september 2009 lämnade du jorden, Men du lämnar aldrig oss

Jag kommer ihåg alla våra minnen tillsammans. Jag bär med mig dem vart jag än går,
Det känns så fel att säga att "jag mår bra" eller något liknande, För säg mig..Hur kan man må bra när en av ens närmsta vänner inte längre finns? Men samtidigt så vet jag att jag måste gå vidare här i livet, Att jag har lovat mig själv och dig att leva för dig, göra det du älskade att göra. Festa, Umgås med dina vänner, Hjälpa folk här i livet, Att vara helt jävla galen och skita i vad folk tycker och säger. Du är en förebild för mig, Du var den personen som kunde komma helt ofixad, Du sket i vad folk tyckte om dig och du körde ditt eget race. Du var en sån jävla fin människa, både på utsidan och insidan. Jag har aldrig varit med om något värre i mitt liv, Den 12 september är den värsta dagen i mitt liv. Jag vet inte hur man tar sig igenom något sånthär, Men jag antar att jag klarar det tillsammans med mina underbara vänner och min fantastiska familj. Aldrig trodde jag att smärtan kunde bli såhär hög, Aldrig trodde jag att saknaden kunde bli såhär hög. Låtar som påminner om dig och mig, Jag kan sitta och lyssna på dem i flera timmar och bara gråta ut. Kommer du ihåg "Sanna vänner har man kvar när dem andra har gått"Ett långsamt farväl"Sexy bitch"?
Dagar då man vaknar upp och förstår att allt är verklighet, Att det inte är någon madröm. Men det är väl lika bra att försöka förstå att detta är sant. Att jag aldrig mer kommer få höra ditt underbara skratt, Din underbara röst, Se ditt underbara leende, Se dig så lycklig, Eller aldrig kommer jag glömma ditt stöd till mig. Fast bara att tänka tanken att du inte kommer tillbaka, gör så jävla ont. Det gör så jävla ont att du inte finns nere på jorden med oss längre, Men jag vet att även om du inte finns här, Så lämnar du aldrig oss. Du finns alltid med oss. Ännu idag ser jag dig komma springandes på Pia med det största leendet, Med din knorr på huvudet och osminkad. Du var så jävla söt! Ännu idag hör jag dig säga;"Du går väl inte iväg utan att ge mig en kram?" Eller, "Javisst". FAAAAAAAAAAAAAN, Varför skulle detta hända? Jag förstår inte det. Men himlen ville väl ha tillbaka sin fina ängel igen. Sov så gott och hoppas du har det bra!

Du log mot mig,
En sista gång
Du var så lugn
Som om du redan gett dig av.
Du såg på mig,
Att jag var rädd

Hur kan man nånsin' va' beredd?

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv
I varje andetag
Du togs bort från mig,
Alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel,
För en stund

Du gav mig allt,
Ett hjärta kan
Du lever kvar i mig
Så länge livet ger mig tid


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0