Känner mig så otroligt svag utan dig. Jag kämpar, Jag försöker vara stark tillsammans med alla andra vänner. Men det blir bara tuffare och tuffare. Jag finner inte längre ord för någonting. Jag vet att man aldrig slutar sakna, Man lär sig bara leva med saknaden. Varför skulle det hända dig? Just dig av alla människor? Den frågan ställer jag mig själv tusen gånger innan jag går och lägger mig, Men det finns inte något svar. Allt gick så snabbt. Allt kom som en chock. Vart jag än är så påminner det om dig. Sitter och kollar på videona på youtube, Sitter och kollar på bilder på dig och mig. På dig. Så vacker du var! Jag kan inte hålla tårarna inne. Detta blir bara jobbigare och jobbigare för varje dag som går. Jag tänker på dig hela tiden, Du finns där hela tiden. Kommer du ihåg allt vi har gjort tillsammans? Vi har så mycket minnen tillsammans. Jag fick spendera 10 år av mitt liv tillsammans med dig, och jag är evigt tacksam för den tiden. Du hann inte ens fylla 17 år, det är bara så sjukt. Du hade hela livet framför dig. Men jag vet hur otroligt mycket du saknade din farmor, och jag hoppas ni har det bra där uppe tillsammans! Så många som älskar dig, Så otroligt många som saknar dig. Kom tillbaka, Allt skulle bli mycket lättare och bättre igen då. Men jag antar att jag måste acceptera det som har hänt och försöka gå vidare. Leva livet för dig. Hur lätt är det egentligen att acceptera det när man har förlorat en av sina närmsta vänner? Förlorat en sån stor del av sitt liv?
Jag älskar dig....

Hoppas du har det bra där du är nu..
min älskade ängel