Idag har det varit en jättejobbig dag. Begravning för min älskade Amanda.

Amanda Ohlsson
25/9 1992 - 12/9 2009

Jag skriver långa texter varje dag, men suddar ut allting igen för inget räcker till. Det kommer aldrig någonsin finnas ord för hur mycket du betyder för mig eller hur mycket jag saknar dig. Vi har verkligen gjort allt tillsammans och jag ångrar inte att jag fick spendera så mycket tid med dig. Jag är evigt tacksam. Jag vet att du finns med oss hela tiden, även om jag inte ser dig. Jag hör ditt underbara skratt, och ser ditt vackra leende framför mig. Du lös upp mina dagar! Jag har så mycket minnen tillsammans med dig, och jag bär med mig dem var jag än är. Jag glömmer det aldrig. Kommer du ihåg när vi åt Chilliconcarne hemma hos dig? Eller när vi var inne på lindex? Malmöfestivalen? Förfesten och festerna hos rikard? Dingeli-ding-dong? När du inte kom ut från toan hemma hos dig? När vi gick över övergångsställen? Eller alla dagar i snön? Vår video där vi sjunger eller kommer du ihåg dem tillsammans med Josefine och Anton? Dagarna på vellingecupen eller skånecupen? Alla dagar på pia? Alla gånger vi har legat ner på marken för att vi har skrattat så mycket, eller varje gång vi har träffats för att prata ut och trösta varandra. Du fanns och stöttade mig alltid. Du såg alltid livet från den ljusa sidan, även om du mådde dåligt kom du alltid med det största leendet. Jag förstår inte att du är borta, detta är bara så overkligt. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Vet du vilken låt dem spelade på minnesstunden på IP-ett långsamt farväl, kommer du ihåg hur mycket vi tyckte om den låten och vad den betyder för oss? Jag kan inte förstå att du är borta, det kommer jag nog aldrig förstå, jag vill inte förstå det. Det gör ont i hela mig när jag tänker på det. Kan aldrig sluta gråta. Varför skulle en oskyldig ängel som du försvinna? Men hur hårt detta än tar på mig så tänker jag aldrig ge upp. Jag tänker kämpa och leva för dig, jag tänker skratta för din skull, precis så som du skulle göra. Du var verkligen en av mina bästavänner. Vi fick spendera 10 år tillsammans. Vem ska jag nu cykla hem med och säga hejdå till där vid oss, det var alltid du och jag som hade följe. Vi kunde aldrig gå ifrån varandra, vi ville bara stå och prata hela tiden. Vi berättade alltid för varandra hur glada vi var att vi började umgås nu igen så mycket som vi gjorde.

Jag tänker på din familj dag som natt. Det är tack vare dem att du blev en sån fin person. Hoppas du har det bra där uppe! Jag kommer alltid älska dig.

Du är himlens finaste ängel